Den som anordnar en offentlig tillställning är skyldig att ersätta polisens kostnader för att upprätthålla ordningen för tillställningen.

Ersättningsskyldigheten framgår av ordningslag (1993:1617), 2 kap 26 § 1:a stycket:

Den som i vinstsyfte anordnar en offentlig tillställning skall ersätta polismyndighetens kostnader för att hålla ordning vid tillställningen. Om det finns särskilda skäl får också den som i vinstsyfte anordnar en allmän sammankomst åläggas en motsvarande ersättningsskyldighet.

Av andra stycket samma lag framgår också att ersättningsskyldigheten inte gäller för ideella föreningar.

Ersättningsskyldigheten gäller inte sådana ideella föreningar som anges i 7 kap. 7 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229).

Av ordningslagen framgår också att det är arrangören som har huvudansvaret för att upprätthålla ordning vid arrangemang.

16 § Den som anordnar en allmän sammankomst eller offentlig tillställning skall svara för att det råder god ordning vid sammankomsten eller tillställningen.

Med nuvarande lagstiftning är fotbollsklubbar och hockeyklubbar som drivs som aktiebolag ersättningsskyldiga. Klubbar som fortfarande bedrivs ideella föreningar behöver inte betala för ordning. AIK blir ersättningsskyldig men inte Malmö FF. Bägge föreningarna rör sig med stora summor varje år och borde därför bedömas på samma grund. Detta är en lucka i lagen som riksdagen borde se över.

Avgift för polisbevakning

Av förordning (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen m.m. går det att läsa att insatserna kostar en hel del.

3 § Avgiften är

a) 920 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning av en värdetransport på uppdrag av Riksbanken,

b) 920 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som behövs för bevakning i andra fall,

c) 4 kronor per påbörjad kilometer för varje bil,

d) 5 kronor per påbörjad kilometer för varje motorcykel,

e) 320 kronor per påbörjad timme för varje hund,

f) 390 kronor per påbörjad timme för varje häst,

g) 1 200 kronor per timme för varje båt, och

h) 15 200 kronor per flygtimme för varje helikopter.

920 kr per timme för varje polisman som ingår i bevakningen blir en hel del pengar. Till det kommer till exempel 40 kr per mil som polisen behöver åka. Det är inte bara den direkta tiden utan även ersättning för väntan.

Avgiften ska betalas endast för den tid som går åt för själva bevakningen och för väntetid på grund av bevakningen eller för den sträcka som avverkas under bevakningen. I andra fall än som avses i 2 kap. 27 § ordningslagen (1993:1617) ska avgiften anses utgöra ersättning för alla polisens kostnader för bevakningen.

En match pågår i cirka två timmar, det behövs bevakning för timmar före och efter matchen.

Lagen är från 1993

Under år 2010 aktualiserades lagrummet för ersättning av polisbevakning. Den nuvarande ordningslagen har funnits sedan 1993 men inte använts. Det är märkligt att lagen inte i större omfattning inte använts. Vad man än tycker om lagen så borde den ha tillämpats.

Fotbollsklubbar har fått fakturor från polisen för deras arbeten i samband med matcher, nu ska även alla arrangemang betala för polisinsatser.

De flesta som följer nyheterna känner säkert till att fotbollsklubbar ska betala för bevakning av matcher. Förutsättningen är att klubbarna drivs i vinstsyfte. Det gör att klubbar som Örebro, AIK och Djurgården och Hammarby drivs som aktiebolag och ska därför betala polisens insats. Malmö FF är en ideell förening och slipper därmed att betala för övervakningen.

Andra arrangemang som blir tvungna att betala är Classic Car Week, Falsterbo Horse Show, musikfestivalen Näset Open Air.

Ökat våld i samband med fotbolls- och hockeymatcher är ett problem. Det krävs aktivt arbete där både arrangörer och samhället delar på ansvaret.

Om alla arrangemang ska betala för polisinsatser så kan man fråga sig vad samhället är till för. Ett samhälle fördelar resurser och tar på sig kostnader som en fri marknad inte skulle kunna bära. Därför bör lagen i nuvarande form i fråga sättas. Och det skulle vara intressant att veta varför en lag som kom till för 20 år sedan nu dammas av för att användas fullt ut. Självklart ska lagen följas, politikerna borde däremot diskutera lagen i riksdagen och ge besked om den behöver ändras.

Gryningspyromanen har gäckat polisen i många år. När det utbröt bränder så var han ofta i närheten. Polisen arbetade i flera år med att få fast honom. Till slut kunde de ta honom på bar gärning.

Nu har hovrätten dömt honom till 8 års fängelse, därmed får man hoppas att det blir färre mordbränder.

Allemansrätten är unik rättighet. Allemansrätten innebär att man får gå i naturen utan att fråga den som äger marken om lov samt plocka bär, svamp och blommor som inte är fridlysta.

Allemansrätten innebär också att man får tälta någon natt utan att inhämta tillstånd från markägaren.

Allemansrätten förutsätter att vi tar vårt ansvar. Vi får inte skräpa ner, bryta kvistar eller på annat sätt fördärva naturen.

Lagstiftningen kring allemansrätten är lite komplicerad. I grunden handlar det om att det som inte är förbjudet är tillåtet. Det finns ingen lag som förbjuder någon att gå i en skog. Men det finns lagstiftning som förbjuder att gå över annans tomt.

Det finns två allmänna formuleringar om allemansrätten i svensk lagstiftning.

Miljöbalken 7 kap 1 §:
”Var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den.”

Regeringsformen 2 kap 15 § 4 st:
”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten ….”
Dessa två lagar ger ingen vägledning om allemansrätten. För att hitta svaret om vad som är tillåtet och inte tillåtet bör man i första hand utgå ifrån brottsbalken (BrB).

Begränsning av allemansrätten

BrB 12 kap 4 §
”Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter.”

Denna lagparagraf är själva grunden för allemansrätten. Den säger att man inte får gå över ägor som tomt, plantering eller över annan äga som kan skadas därav. Som jag skrev inledningsvis så är allt tillåtet som inte uttryckligen förbjudet. Det är förbjudet att gå på mark som är tomt, plantering eller annan äga.

• Tomt är marken runt en bostad, såväl ett hus som fritidshus. Vanligtvis är en tomt inhägnad eller har en trädgård som utgör naturlig gräns för tomten. Om det inte finns någon naturlig gräns så kan man utgå ifrån att närmare än cirka 20 meter får man inte gå.
• Plantering avses intensivt brukade områden som har en begränsat omfång som, parker, rabatter och plantskolor och liknade.
• Annan äga som kan ta skada därav, denna formulering avser åkermark och nyplanterad skog. Åkermark som ligger i träda får beträdas eftersom den normalt sätt inte tar skada. En åker som är sådd tar skada av att allmänheten går över sådan mark och det är inte tillåtet.

Intrång

BrB 4 kap 6 § 1 st
”Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för hemfridsbrott till böter.
Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.
Är brott som i första eller andra stycket sägs grovt, dömes till fängelse i högst två år.”

Tomten runt ett hus har två skydd. Det är aldrig tillåtet att gå över någon annans tomt, som det står i BrB 12 kap 4 §. Enligt brottsbalken är gården skyddad ytterligare genom att hemfridsbrott är allvarligare än ”tagande av olovlig” som endast ger böter, hemfridsbrott kan ge fängelse. För att det ska räknas som hemfridsbrott måste huset vara bebott. Fritidshus under den delen av året som den inte används räknas inte som hemfridsbrott, under den delen som den är bebodd räknas det som hemfridsbrott. Vill påpeka att det alltid är olagligt att gå in i annans trädgård oavsett om huset är bebodd eller inte.

Plocka bär

Allemansrätten tillåter var och en att plocka blommor, bär och svamp. Blommor under förutsättning att de inte är fridlysta.

BrB 12 kap 2 § 2 st:
”Den som i skog eller mark olovligen tager växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk, dömes för åverkan, om brottet med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter är att anse som ringa.”

Denna paragraf räknar upp sådant som man inte får plocka. Bär svamp eller blommor finns inte med, därmed får detta plockas. Bär och blommor som finns i en trägård får inte plockas.

Förstörelse

Man får vistats på annans mark om man visar hänsyn och inte förstör. BrB 12 kap:
1 § Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans rätt därtill, döms för skadegörelse till böter eller fängelse i högst ett år.
Detta kan vara värt att påpeka eftersom en del roa sig med att förstöra andras egendom.

Allemansrätten i framtiden

Tyvärr är det alltför många som inte visar hänsyn och iakttar försiktighet. Det har därför höjts röster för att allemansrätten inte ska omfatta företag om anordnar olika aktiviteter på annans mark, som till exempel forsränning eller anordna ridturer över annans mark.

Till sist

Detta var en kort och koncentrerad framställning om allemansrätten. Ett område som engagera många. Förhoppningsvis återkommer jag med fördjupningar inom olika områden som tillhör allemansrätten.

På SvDs debattsida i skriver Sven-Erik Alhem om rättsosäkerheten i Grekland. Bakgrunden är Anna som i Juli 2008 var på semester i Grekland. Anna blev våldtagen och misshandlad. En polisanmälan gjordes i Grekland. Vid hemkomsten till Sverige togs hon till svenskt sjukhus som dokumenterade skadorna.

Grekiska myndigheter la ner åtalet. Istället har Anna åtalats för förtal och falsk tillvitelse, och är kallad att inställa sig i grekisk domstol i maj. Ett motiv, enligt grekiska utredningen, är försäkringspengar. Om hemförsäkringen innehåller överfallsskydd så kan offret få ut ersättning.

Anna kommer förmodligen inte att inställa sig till domstolsförhandlingar, kommer grekiska myndigheter att begära en europeisk arresteringsorder?

Denna tragiska historia reser många frågetecken. Som läsare av tidningar har man en liten del av vad som hänt. Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, har engagerat sig i ärendet vilket i mina ögon ökar trovärdigheten i historien.

Sven-Eriks Alhem uppfattning är att Grekland inte håller den nivån på rättssäkerhet som krävs på en rättsstat. Om analysen är korrekt så skulle det innebära konsekvenser avtalet om arresteringsordern.

Det finns många frågetecken och lika många uppfattningar. En av de mer intressanta sakfrågorna är om europeisk arresteringsorder kommer att utfärdas. Det krävs att att ministraffet är ett år i det lagförande landet, i detta fall Grekland.

Min första reflektion när jag hörde om fallet på nyheterna var att Greklands turistminister lär inte vara glad. Om det blir några konsekvenser för turismen återstår att se.

Det förs många diskussioner kring nämndemän, vara eller icke vara.

Det finns många bra nämndemän som är väl lämpad för sin uppgift. Samtidigt finns det alltför många som sitter och sover igenom förhandlingarna.

Jag har också stött på nämndemän som ser upp till lagmannen och erkänner helt öppet att hon alltid har samma åsikt som domaren.

Jag tycker det är dags att skrota systemet och ersätta nämndemän med lagfaren domare.